A lot like love

Har hämtat mormor och morfar på City terminalen nu och äntligen är vi hemma. Har lyckats se de mest absurda sakerna, men det är väl det som är Stockholm? En man stod och pissa i papperskorgen mitt vid busshållplatsen, en kvinna som bar sitt barn upp och ner och en allmänt förrvirad turist som gick av och på tunnelbannan hela tiden. Stockholm?

Måste säga att jag älskar staden. Den är verkligen hemma (förlåt Örebro men det är sant). Här finns allt och alla och allt för alla. Ingen tråkig minut och alltid nya äventyr runt husknuten. Det gillar jag. Att se solen gå upp över Stockholm en varm sommarkväll, att vandra hem från krogen mitt i natten med skorna i ena handen och kompisen i andra, att sjunga allsång i slussen en söndags morgon och stanna till på donken för lite cravings mitt i natten eller spendera en dag i solljuset i Tanto. Det är mitt Stockholm.

Men vad ska vi göra nu, när hösten är på väg och sommarförälskelsen är över? Packar vi våra väskor eller fortsätter vi relationen? Vi stannar. Dags för långa promenader i stickade halsdukar och en varm latte i handen, skvaller timmar på cafeén med goda kanellbullar och mysiga bio kvällar i höst mörkret. Det är nu vi tar reda på om relationen kommer bära eller brista. Jag vet redan att jag stannar är i regn och skur, snöoväder och olidlig hetta. Vad gör ni?

Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt
men nu möter jag alla ord som jag har sagt