A lot like love

I sommras började jag på Handelshögskolan i Stockholm, ett mål jag haft sedan jag började ettan på gymnasiet 3 år tidigare. Det var alltså stort för mig och jag trodde detta var rätt och det som jag ville göra. Skolan är helt underbar, kåren och elevrna där liksaså. Jag har aldrig känt mig så hemma som jag gjorde där. Alla va som jag, pluggisar, intresserade, glada och ambitiösa. Det är inte bara stureplan och östermalm på Handels, tro det eller ej men det finns folk från överalltifrån! Jag var hemma. Men långsamt kom det krypande, känslan av att det jag pluggade inte var min grej och hur mycket jag än ville så funkade det inte.

Jag mådde inte bra, stressen fanns hela tiden, panikattacekrna och den ständiga känslan av att inte räcka till var ständigt närvarande. Jag vet inte vad det var men helt plötsligt kändes det som att detta inte var min grej, jag lyssnade men lärde mig inget. Antingen var det på grund av att jag var skoltrött från gymnasiet eller så var det för att jag inte ville lära mig. När det kommer till skolan så var det inget fel från deras sida, jag älskade vännerna proffesorerna och aktiviteterna, det känns tråkigt att inte vara en del av detta längre.

Men idag känner jag mig lycklig över mitt beslut att sluta. Jag känner inte att jag slösade bort 6 månader utan att jag lärde mig något stort om mig själv. Idag har jag tid för det som jag anser är viktigt och gör mig lycklig.

För mig så käner jag att det var modigare att hoppa av än stanna kvar. Att för en gångs skull vara den olydiga tjejen och välja det osäkra före det säkra gav mig en kick och gnistan i livet är tillbaka.