A lot like love

Såg ett programm för några dagar sedan där de diskuterade bloggar och sjukdomar. Hur många väljer att blogga om sina sjukdomar när de har de svårt och vad läkare och andra tycker om detta, medans vissa bara vill hålla det för sig själva och bara inom den närmsta kretsen.

Själv vet jag inte riktigt var jag befinner mig. Jag skriker ju inte ut att jag har diabetes men jag pratar inte heller tyst om det, frågar någon svarar jag. Det enda jag bryr mig om är väl att jag ska må bra, sen vet jag int ehur mycket andra orkar sitta och lyssna på det heller, för mig är det inte ens intressant.

Sen är ju inte jag dödssjuk heller och tycker inte att alla måste veta att jag har diabetes. Det är inte något jag nämner när jag söker jobb t.ex. därför att jag efter 10 år anser att jag kan fundera som en helt vanlig person utan att vara påverkad av min diabetes.

Jag har inget emot folk som skyltar med sjukdomen eller använder den till något. Positivt när man kan vända något som ibland kan vara tungt och jobbigt till något positivt och en möjlighet. Som dessa Cara armband nedan. Klicka in och kolla vilka skönheter! Jag vill ha alla, sen att de går till en god sak är bara ett plus!